HEM   -  AKTUELLT   -  BIOGRAFI   -  VERK   -  LYSSNA   -  ENGLISH


SYMFONI

Sedan 30 december 2015 skriver jag en symfoni. Eftersom jag gjort några försök tidigare i genren, mer eller mindre fullbordade, så kallar jag denna för Nr 3. Den är inte beställd, och än så länge har jag ingen aning om när den skule kunna framföras. Ambitionen är att färdigställa partituret innan årets slut (2016), och nu, sent i oktober, känns det möjligt.

Symfonin innehåller fem satser, fast har bara en paus, mellan andra och tredje. Den första är längst, ca 33 minuter. Hela verket varar ungefär 80 minuter.

Instrumentation:
2 flöjter (2:a även piccolo), 2 oboer (2:a även engelskt horn), 2 klarinetter (2:a även basklarinett), 2 fagotter, 2 horn, 2 trumpeter, trombon, bastrombon, pukor, 2 slagverkare och stråkar (minst 8-8-6-6-4).

På min SOUNDCLOUDSIDA presenterar jag det framväxande verket. Simuleringar av olika versioner av de flesta av satserna finns där att lyssna på.

Notexempel kommer snart.


VARFÖR SYMFONI?

För att det känns nödvändigt. Det är för mig den yttersta formen att uttrycka mig på. Opera är också stort, det vill jag också utforska. För mig är att skriva en Symfoni att bygga en värld med en rikedom av uttryck, abstrakta musikaliska betydelser, utan en berättelse och utan ett specifikt budskap.

Det kunde kallas något annat, ”orkesterverk” till exempel, men jag väljer att följa traditionen. För mig är en symfoni ett långt verk för orkester med ett djupt innehåll, i stil med symfonierna av tex Beethoven, Brahms, Bruckner, Mahler, Sjostakovitj och Pettersson. Det är ingen slump vilka jag nämner, och jag är medveten om att det kan uppfattas som en politisk positionering. Det är manliga tonsättare, som ofta geniförklaras och lyfts upp på piedestal (utom vad gäller Allan Pettersson, än så länge). Men för mig är de människor, som gjort sitt yttersta för att uttrycka många aspekter av mänsklighet, och essensen av musiken finns där att uppleva oavsett den kallas genialisk eller ej.

Själva längden och omfånget är viktigt. Det handlar om att få uppleva en sorts inre resa, och den behöver få ta tid. Antalet minuter är naturligtvis inte det som avgör, utan vilka tillstånd och vilka förändringar lyssnaren upplever. Längden är viktig inte minst för att lyssnaren behöver göra ett val att lägga mycket tid på verket, en sorts investering. En timmes oavbrutet koncentrerat lyssnande är mer än vad de flesta brukar göra, till exempel.

Att skriva en symfoni, skriva många, men en i taget, är bland det mest meningsfulla jag kan föreställa mig att göra. Förhoppningsvis kommer musiken att nå människor och beröra dem på djupet. Det är inte bråttom, jag vill att det håller. Jag föredrar bra framföranden framför allt för framhastade.

För mig personligen är det självklart en stor utmaning att komponera sådana storskaliga verk. Det tar lång tid och är ansträngande, och många tvivel infinner sig på vägen. Kommer det hålla? Är det värt all möda?

Vid sidan av mina tidigare försök i symfonigenren, har jag skrivit några långa kammarmusikverk. Sinfonia per due violini är den mest uppenbara, och den är förstås en symfoni, om än inte ett orkesterverk. Kammarmusikverk är förstås lättare att få framförda, så jag kommer fortsätta skriva sådana. Men jag har insett att orkesterns alla färger och dynamiska omfång är något jag verkligen kan använda för att förfina mitt uttryck så mycket som möjligt.



HEM


www.medvetenhetsverkstad.se
Senast uppdaterad 2016-10-26